exakt så e det
Va kvar på samma plats, men jag har kämpat och slitigt. Jag vet att det blir bättre men det känns inte hittills. Jag fastnar i tankar och försöker ta mig loss. När jag tänker på dagen någonting hände mellan oss. Men nu vet jag vart du står och jag behöver dig inte, vi bröt av våra band och dom gick av på mitten. Jag har kastat våra bilder, jag har saknat och glömt. Det var du och jag mot världen som kämpas till dötts. Du högg mig i ryggen, va vad det som hände?
Jag menar du och jag, vi skulle jämt va bästa vänner. Du har förändrats så mycket . Jag vet knappt vem du är vart tog den personen vägen som alltid fanns där? Jag tror du vet vem du är, Behöver inte säga namnet .
Du förlorade min tillit när du släppte min hand. Och jag vet mycket väl att jag en dag kommer le, Men när jag sitter här och skriver rinner tårarna ner.
Men jag blev lämnad här, som tack för hjälpen. Vi gick skilda vägar. Greppade tag i andras händer. Jag försökte göra allt men det var du som gjorde fel. Löften om att bry sig som inte längre finns mer. Vad ärlig mot dig själv, är det såhär det skulle bli?
I så fall trodde jag fel om hela dig och ditt liv. Du var en ängel för mig så varför hände det här?
Ett misstag som förändra allt Hela min värld!
Så klart jag vill vara vänner. Men du ser att det inte går . För varje gång jag ser dig river du upp gamla sår. Du har inte sagt förlåt, så jag kan inte ta emot det. Och all skit som jag fick ta. Du är fan inte värd det. Vill du ha mig vid din sida får du börja med en sak. Ge tillbaka mitt liv, för det var det som du stal. Alla minnen stannar kvar och alla stunder som vi skratta. Det var du och jag till döden, ville aldrig ha någon annan.
När livet sviker är det är det bra att vara två! Men ena halvan av mig slutade förstå att när en vän försvinner finns det inte mycket kvar. Och man glömmer mer för varje dag.
(förlåt)
... O.o
Tiden går. Även när det känns omöjligt. Även när varje sekund tickar förbi lika pulsarede blod under ett blåmärke. tiden går ryckvis, ibland fort och iband skta, men dn går. Till och med för mig.
Det var en förlamande känsla, som om ett enormt hål öppnats i mitt bröst, blottat mina inälvor och lämnat taggiga, oläkta sår som fortsatte bulta och blöda trots att tiden gick. Och mitt hjärta måste fortfarande slå, men jag hörde inte pulsen i öronen och min häder kändes blåfrusna. Jag försökte hitta tillbaka til känslolösheten, förnekelsen, men lyckades inte.
Ändå upptäckte jag att jag att jag kunde överleva. Mina sinne var skärpta, jag kände smärtan - den värkande sorgen som strålade ut från böstkorgen och skickade plågsamma vågor genom kroppen och huvudet - men jag kunde hantera den. Jag kunde leva med den. Det kändes inte som om jag blivit stark nog att uthärda den.
Fröbjuden att minnas, livrädd att glömma.
du får tycka vad du vill. att jag e sjuk, att jag e besatt. Men sannigen är att jag bara är människa, männsklig med svagpunkter och känslor huvudtagen. Jag har mina stunder som bryter ner mig. Jag har stunder då jag saknar mer än det borde vara möjligt och lagligt. Men som sagt jag e bara människa och vissa saker e starkare än jag själv. Just nu kom en sån stund, ledsen för det...... jag försöker skärpa mig, lovar.
http://www.youtube.com/watch?v=4dj5lA-GENs
"Okej, tills imorn så krya på dig, och du är bättre än bäst. Godnatt Ella, my only true best friend"
Pers1- eeexakt. Iallafall så undrade jag om jag får låna dig 5min för att visa låten. Jag kan den nu
Pers2- aa visst
Pers2- när tänkte du "låna" mig ;P?
Pers1.- Efter lunch om det är okej =)
nawh, droger på ord och meningar? Jag är inte sur på dig ellaa, det blir ju lite svårare att vara med varandra efter att vi säger saker till varandra, saker blir mer känsliga och så. Men det är en bra grej så sluta inte med vad du än gör, för du kan inte sluta, slutar du så dör jag. I can't live without my drug
http://www.youtube.com/watch?v=kBSR_hwKXAM
