Jag är fail !!!
aa nu e det så att skola är i gång och jag har fett mycket plugg... Jag tänkt börja med svenskan för det va alltid enklast att ba skriva. Jag ska skriva en novell nu. Aaa det går ju åt helvet.... jag springer iväg i min fantasi och bara försöker hita något där att skriva om. Men de går ju inte för det finns en viss person som tar upp mitt tänkande hela jäkla tiden. Spelar ingen rol om jag vill eller inte. Försökte hitta inspiration blad gamla skol saker, gamla anteknigar men vet ni vad ?! ALLT LEDER TILL ETT OCH SAMMA !!!
Hu ri hela värde kunde jag låta mig själv gå så jävla långt? Jag kan inte släppa det nu, det är försent. Jag glömde hoppa ur leken, glömmde stiga av bussen. Och det rätt tillfällen, min tid paserade för bi mig nog för länge sen. Mitt framför näsan på mig. Men vad ska man göra om hjärta inte lyder hjärna. Om det vägra lyssna på hjärna.
Han saknar men det spelar ingen roll.
Jag saknar oxå, fast säkert dubbelt så mycket. Men det spelar ingen roll.
Inget kommer ändra på något, allt förlorat, eller?
