sjuk som vanligt.
Hej och hå! Seriöst läser man min blogg så vet man exkat när jag e sjuk typ xd
Fast jag har tröttnat riktigt mycket på att vara sjuk hemma. Man känner sig så utsliten redan och sen ska man tillbaka till skolanoch ta igen allt. Ush! Jag orkar inte själva tanken. Jag fatta inte hur jag ska orka skolan... jag fundera på att skita i det. Skita i skolan, jag ORKAR seriöst inte! Jag känner mig inte duktig i skola, jag känner inte mig bra i skolan och detta har inget med dom i min klass eller skola att göra. Folk är trevliga i min klassa och alla är härliga på var sitt set. Men jag orkar inte med pluggandet, jag bryr mig inte heller. Det är det som är de hemska, jag bryr mig inte, de spelar ingen roll om jag inte klarar mig, jag bara orkar inte bry mig. Och det är just drf jag tänker på plugg, för de skrämmer mig hur jag har blivit. Jag brukar vara envis och kämpa. Jag brukar stå upp i alla väder. Jag brukar vara posetiv och klara mig si så där. Men jag orkar inte den har gången! Och de är jag som har förändra så jävla mycket, jag inser det nu... sakta men "säkert". Skola är inte bara de ända jag inte bryr mig om.
Jag orkar inte längre bry mig om mitt liv. Det är liksom skit samma vad jag kommer göra i framtiden, skit samma hur mycket jag lider, skit samma om jag är glad... allt är ba whatever!! Hur fan ska jag orka, kämmpa, envisa mig, försöka när de ända tanken som kommer upp är att jag inte orkar och att de kommer inte gå?? Jag känner mig inte bra på något längre! Eller vänta joo.. jag känner mig bra på att bara existera, irritera och spela kort på datan. Wooow! Grattis till mig.
En del av mig säger att jag är så egotrippad att det är synd. Jag fatta inte vart jag får den känslan från? Kanske e de så att jag har ganska cirkulerande liv, samma problem, samma saker som gör en lycklig... ganska enformigt asså.... de kanske drf inte orkar lyssna på något av mitt snack om mig? Jag vil lyssna på andras liv istället, men har fåt dålig vana att därekt gemföra de till mitt :(
Jag tror att jag vet vart jag gör fel, men jag erkänner inte de. Jag e medveten om de men säger inte de högt.
Fast jag har tröttnat riktigt mycket på att vara sjuk hemma. Man känner sig så utsliten redan och sen ska man tillbaka till skolanoch ta igen allt. Ush! Jag orkar inte själva tanken. Jag fatta inte hur jag ska orka skolan... jag fundera på att skita i det. Skita i skolan, jag ORKAR seriöst inte! Jag känner mig inte duktig i skola, jag känner inte mig bra i skolan och detta har inget med dom i min klass eller skola att göra. Folk är trevliga i min klassa och alla är härliga på var sitt set. Men jag orkar inte med pluggandet, jag bryr mig inte heller. Det är det som är de hemska, jag bryr mig inte, de spelar ingen roll om jag inte klarar mig, jag bara orkar inte bry mig. Och det är just drf jag tänker på plugg, för de skrämmer mig hur jag har blivit. Jag brukar vara envis och kämpa. Jag brukar stå upp i alla väder. Jag brukar vara posetiv och klara mig si så där. Men jag orkar inte den har gången! Och de är jag som har förändra så jävla mycket, jag inser det nu... sakta men "säkert". Skola är inte bara de ända jag inte bryr mig om.
Jag orkar inte längre bry mig om mitt liv. Det är liksom skit samma vad jag kommer göra i framtiden, skit samma hur mycket jag lider, skit samma om jag är glad... allt är ba whatever!! Hur fan ska jag orka, kämmpa, envisa mig, försöka när de ända tanken som kommer upp är att jag inte orkar och att de kommer inte gå?? Jag känner mig inte bra på något längre! Eller vänta joo.. jag känner mig bra på att bara existera, irritera och spela kort på datan. Wooow! Grattis till mig.
En del av mig säger att jag är så egotrippad att det är synd. Jag fatta inte vart jag får den känslan från? Kanske e de så att jag har ganska cirkulerande liv, samma problem, samma saker som gör en lycklig... ganska enformigt asså.... de kanske drf inte orkar lyssna på något av mitt snack om mig? Jag vil lyssna på andras liv istället, men har fåt dålig vana att därekt gemföra de till mitt :(
Jag tror att jag vet vart jag gör fel, men jag erkänner inte de. Jag e medveten om de men säger inte de högt.
Jag slösar allt min energi på dig.
Jag ängnar allt min tid åt dig.
Jag ger bort allt jag har och eger,
för att få dig.
Jag ger upp allt annat för dig.
Men jag lyckas inte få dig.
Jag ängnar allt min tid åt dig.
Jag ger bort allt jag har och eger,
för att få dig.
Jag ger upp allt annat för dig.
Men jag lyckas inte få dig.
Kommentarer
Trackback
