Väntar ut tiden...
Exkar det jag gör just nu. Väntar. Väntar på att resten av familjen ska vakna. Dom ska på semester så jag ska säga hej då och sånt. Dom ska till Kroatien i två veckor, eller aa dom ska vara borta i två veckor inte vara där två veckor efter som dom ska bila ner dit. Dom ska upp om ca 10min. Jag känner lite småt ångest över att jag inte åker med, det skulle ju liksom kunna bli skit roligt och trevligt men åt andra sidan så känns det typ skönt att bara behöva bry sig om sig själv. Förstå mig inte fel nu, jag älskar min familj och så dära men ibland kan det bara vara skönt att liksom vara bara för sig själv med sig själv om ni förstår vad jag menar. Det är ju mycket som väntar på mig har hemma. Grönan med vänner t.ex. Plus att jag känner att jag behöver vissa mer för minna vänner och kompisar att jag faktiskt kommer ihåg dom, att jag finns har för dom, har inte varit det bästa exemplet på det senaste tiden käns det som. Jag var väl aldeles för upptagen med att sköta mitt "privat" liv som ändå rasade till sist.
"Ibland kan man vara förblindad av kärleken"
Fast jag kan inte säga att jag ångar något
Sen så när dom kommer hem så är det full fart framåt. Vi ska Flytta. Jag vet inet om jag ska vara glad eller ledsen. Inte för jag flyttar så långt men ändå. Det känns liksom som om det kan bli bra med "nytt" ( vilken kommer inte vara så nytt för jag känner till området rätt så väl efter senaste havl året -.- ) men sen så är det ju liksom så mycket som man bara kommer lämmna bakom sig, fast det är kanske lika bra? Jag kommer väl aldrig få reda på svaret om jag inte testar?
Men det är ju redan bestämmd, kontrakte och allt med banken blev fixad torsdag/fredag. Det är för sent att böjra tveka och värdera nu. Jag har ingeting mot huset, området osv... men tänk om det blir helt fel. Om det bara tar upp ännu mer minnen än vad jag har har var jag bor nu? Borde jag vara rädd eller inte?
Jag måste bli mer posetiv för fan!
Nytt hus som för massa nya tankar/åsiker/värderingar in i min hjärn. Nya folk, allt blir liksom nytt....
Fast jag kan inte säga att jag ångar något
Sen så när dom kommer hem så är det full fart framåt. Vi ska Flytta. Jag vet inet om jag ska vara glad eller ledsen. Inte för jag flyttar så långt men ändå. Det känns liksom som om det kan bli bra med "nytt" ( vilken kommer inte vara så nytt för jag känner till området rätt så väl efter senaste havl året -.- ) men sen så är det ju liksom så mycket som man bara kommer lämmna bakom sig, fast det är kanske lika bra? Jag kommer väl aldrig få reda på svaret om jag inte testar?
Men det är ju redan bestämmd, kontrakte och allt med banken blev fixad torsdag/fredag. Det är för sent att böjra tveka och värdera nu. Jag har ingeting mot huset, området osv... men tänk om det blir helt fel. Om det bara tar upp ännu mer minnen än vad jag har har var jag bor nu? Borde jag vara rädd eller inte?
Jag måste bli mer posetiv för fan!
Nytt hus som för massa nya tankar/åsiker/värderingar in i min hjärn. Nya folk, allt blir liksom nytt....
Kommentarer
Trackback
